Oj, vad det var länge sedan jag var här. Förlåt. Har svårt att hinna med alla s.k. åtaganden. Sommaren gick ju förbålt bra: ca 35 spelningar från maj till augusti. Och efter detta? NADA! Jo, några ströspelningar har det ju varit förstås, men inte mer. Vad gör jag för fel? Har en teori om att jag kanske kör lite för "seriösa" låtar för en ordinär pubpublik. Jag vet ärligt talat inte längre vad jag ska göra. Helgen 3-4 december -10 agerade jag uppvärmare, samt var ljudansvarig, åt Dan Reed (Network)på Kärleksudden/Havspiren. Det gick sjukt bra på alla sätt. Nu hoppas jag bara på ett bättre 2011. Till dess alla mina kära vänner:

Och månen lyste och stormen sjöng i luckor och ås och knut,
och vinet var gammalt och ölet starkt och min fröjd var utan slut.
Vi drack för den dödande hösten och för gravarnas heliga ro,
och vi drack för alla de saliga som på höga stjärnor bo.

Grått, grått och grått. Var fan är våren. Jag behöver sol och jag behöver energi. Lördag är det nu, och det har varit en jävligt jobbig vecka. En man i en röd bil stannade min sambo, på Norrköps parkering i lördags, och nere på stan i måndags och hävdade att jag har ett förhållande med en kvinna som jobbar på en krog här i stan. Det är helt jävla taget ur luften och jag har gjort allt jag kan för att få tag i fanskapet. Varför gör man så? Är det för att man är svartsjuk? Avundsjuk? Har funderat och funderat på vem det kan vara men kommer inte på någon. Men det måste vara någon som känner till mig och min familj. Fortsättning följer...Det ser i alla fall väldigt bra ut när det gäller spelningar i sommar, är uppe i 15-20 stycken redan nu. Har lagt in om semester 9 veckor för att bara spela, och DET är ju i alla fall positivt!

Idag drar jag till min sångarbroder Duninge i Söderbykarl. Vi ska grilla hjort att äta till oliver och parmesanost, vi ska dricka vin, röka cigarrer och sjunga visor. I solen.

Gud är en av oss vid detta bord

Här är rymlig plats. Här är Guds bord,
ett stråk av himmel och en doft av jord,
ett rop ur mörkret och ett svar i tro.
Gud är en av oss vid detta bord.

Ej ens änglar anar eller vet
Det djup som ryms i Guds barmhärtighet
Den frid som han en skuldtyngd män´ska ger
Gud är en av oss vid detta bord

Kring sitt eget håller ingen vakt
Här släpper oron allt vårt självförakt
Vår rädsla för varandra mist sin makt
Gud är en av oss vid detta bord

Närhet, ljus, och ingen utanför,
en fattigmåltid, enkelt vin och bröd,
en kärleksfest med himmelskt överflöd
Gud är en av oss vid detta bord.

I sommar ska jag leva i musiken. Speljobben har redan börjat ramla in. Jag ska spela så mycket att det är meningslöst att packa in prylarna i förrådet, jag ska tvätta mig i hav och sjöar och jag ska sova i bilen.

När masken faller

Nu plågas du av storm och
regn, mer än en mänska tål.
Då stannar du i hemmets hägn
och, dricker alkohol.
Och vinets verkan bleker bort din
blyghets barriär.
Se dimman tätna.
Inom kort
blir du av en annan sort.
Då blir du den du är.

Har påbörjat inrepning av Magnells "Vällingklockan". Och sedan lyssnade jag på Tom Waits. Fan vad vemodig jag blir. Saker dyker upp i huvudet.

Det blev en riktig kanonkväll på Piren igår! Jack Vreeswijk och Love Tholin gjorde ett kanongig, och det gjorde faktiskt även jag. En sån där kväll när det känns som att rösten och händerna arbetar självständigt, och jag själv kan ägna mig åt annat. Nästan. Helt suveränt när man kan köra visor på en stimmig krog. Det är där den svenska visan ska husera. Den lever annars ett alldeles för skyddat liv, på visfestivaler och andra evenemang. Det är inget fel, i och för sig, på pensionärer med filtar och kaffekorgar, men det blir liksom inte så dynamiskt, levande eller utvecklande. Men det är min personliga åsikt. Och det behöver ju heller inte finnas en konflikt eller ett motsatsförhållande mellan de olika scenerna.

Efetr 46 år börjar jag förstå vem jag är; en vinpimplande musikälskande, skönsjungande gråtmild figur med dålig självkänsla, men som ändå trivs ganska bra med livet. Och så länge vinpimplandet stannar vid en, högst två da´r i veckan så må det vara hänt; inget tyder på att det ska öka, för jag sköter mina åtaganden och mitt jobb. Värre är väl, att trots att min vänkkrets och omgivningen hävdar att jag är en djävul på att spela och sjunga, så lär jag aldrig tro dem. Kanske i nästa liv?

Gjorde en bra spelning igår på Åtellet i Norrtälje. Kan ge mer jobb! Norrtelje Tidning hade abonnerat. Har faktiskt hunnit med en del idag också, packat ur PA;t ur bilen, monterat upp det på nytt i replokalen, hängt tvätt, plockat ur diskmaskinen, handlat på Flygis, varit på bolaget och nu ska jag åka och luncha på Piren. Ha en bra dag allihop.

Klockan är nu...14:23. Sitter och betraktar en dunk rödvin som snart ska slaktas. Det är ju ändå fredag.

Noooooooooouuuuuuuuuuuuuuuuuuu ja sänna rolit kåmma!

Den första (ensamma) tranan har anlänt till Hornborgarsjön. Något försenad. Stackars sate.

Avskedssång till finnmarksskalden broder Joachim
vid hans avresa från Göteborg en höstkväll

text och musik: Dan Andersson

Broder Joachim, du reser dit där vilda aplar glöda,
och där åbrodd vissnar sakta invid hundraårig gård -
Du skall hälsa alla gamla, unga, alla levande och döda,
du skall hälsa sparv och trana, du skall hälsa räv och mård.

Broder Joachim, vi sutto vid vårt mörka öl och drömde
om de silvervita källorna vid Rökstubackens slog,
och vi sågo liksom syner så att stadens damm vi glömde,
och det vart en kolarkoja utav Tullens svarta krog.

Broder Joachim, du reser dit, där rönnar digna tunga -
hälsa varmt till Luossas gula halm och glesa korn.
Hör hur Hagaparkens almar till ditt avsked sakta sjunga,
och det ringer varmt till vesper ifrån Masthuggstemplets torn!

Du skall hälsa alla Paisos gula kärr och svala floder,
du skall hälsa alla hässjor, alla flyn och vilda snår.
Alla höns och svultna skator skall du hälsa från en broder,
som med själen tung av minnen uti främlingslandet går.

Räck mig handen, broder Joachim, och torka salta tåren
och drick luft i Kanges dalar för ditt längtanssjuka bröst.
Om du dör bland berg och myrar skall det brytas löv för båren,
gula, röda blad ur skörden av en hög och helig höst.

Men, o broder, när du sitter ibland träd som evigt sjunga,
när du bygger dig en koja mitt i Mattnas mörka skog,
bed för dem som staden kväver att de länge må bli unga
och om troll och högland drömma uppå Tullens svarta krog.

Vet inte vem jag tycker mest illa om (när jag är ute och spelar); människan som ÖNSKAR Tomas Ledin eller Ledin himself. Samma för hållande gäller Creedence CR. Fast egentligen är det väl bara själva önskningen jag retar mig på, med ett enda stort VARFÖR! (Har idag lyckats få bort funktionerna som gör att varenda j-a händelse på FB skickas till min e-post! SKÖNT!)

Jag anser Lars Vilks vara en billig idiot. Jag blir inte ett dugg imponerad - tvärtom - av folk som går på i redan upptrampade stigar, många har redan begagnat sig av den här provokationsmetoden, Lars Vilks är bara en copycat. Så här illa kan det bli när pretentiösa, självgoda och mediakåta konstnärer får fart. Måla nå...n rolig judekarikatyr istället din jävla fjolla, så får vi se hur etablissementet reagerar.

Det är skönt med sömnbrist. Sockersug, matsug, trötthet, röksug och irritation. Dock inget dammsug.

Den svenska visan måste våga sig ut på de stimmiga krogarna. Annars riskerar den att fastna i filtarnas och kaffekorgarnas mystillvaro, och där riskerar den att dö. Den måste våga ta stryk helt enkelt.

En måndag på arbetet är också en arbetsdag. Bra med innebandy denna veckodag för att driva helgens sista kvarvarande djävlar ur kroppen. Men sedan brukar man liksom inte orka så mycket mer denna dag.

Söndag, tv, kinamat och glass. Ickekonstruktivt, ickekreativt, självvalt och ganska värdelöst egentligen.